Våra rumskamrater
Idag skulle vi varit i Jerusalem eller döda havet, men vi sket i det eftersom vi bestämde oss för att umgås i en dag till innan Alex drar tillbaka till Kairo. Våra rumskamrater har varit väldigt bra och mycket intressanta, vi har haft mycket tur. Låt oss berätta om de en och en.
Justin - Justin är 37 år, ser ut som trettio. Han har rest runt jorden i 15 år och i princip varit överallt. Han lurar Australien på pengar genom att säga att han är deprimerad och får ångest. Han får 2000 kronor i veckan för det. Han har många intressanta historier att berätta, han har varit nära och dö flera gånger och såg världen på ett hälsosamt sätt han plockat upp från olika kulturer. Han är lite smygalkis, har lite dålig hygien och fantastisk humor. Han lämnade Sky hostel igår och var här när vi kom.
Alex - Alex är en mörkhyad tjugoåring, hans föräldrar är läkare och han går på Princeton. Jag vet inte hur många gånger om dagen han säger "God bless America" om dagen, men en sak är säker att han älskar friterad kyckling, låter myten spinna vidare. Han ser livet genom med kapitalistiska ögon, och är övertygad att Bush räddade USA genom att invadera Irak och så. Jag är lite skeptisk till det där, men det svenska systemet är ganska dåligt det med. Jag har nog aldrig träffat en människa som är så positiv till livet, ambitiös, trevlig, och rolig att vara med. God bless.
Phil - Phil var med oss innan Alex kom i 2 nätter och det enda jag egentligen har att skriva om honom är att han orsakat väldigt mycket skratt i det här rummet. Första natten blev han väldigt onykter och ramlade ut sin säng från andra våningen av sängen och ramlade rakt ner på en fläkt gjord av metall från 1930-talet som säkert väger 20 kilo. Jag hoppade ur sängen för att se om han var ok och han sa att det var lugnt och drog direkt till balkongen och drog en stråle. Dagen efter kom han inte ihåg något och Ben undrade vad som hade hänt med sin fläkt.
Ben - Ben är 23 år gammal och har gått igenom väldigt mycket skit för att vara en Amerikan. När han växte upp i Brooklyn sålde han marijuana och resultatet var att hans föräldrar skickade honom till ett internat i Jerusalem. Där sålde han också samma drog och åkte på 8 månaders fängelse i Israel. Han var 19 år när det hände och släpptes ut till slut. Sen gjorde han en tjej på smällen och fick en son, sonen är 2½ år gammalt och han har inte varit i sonens liv direkt och inte betalat någon "child support" sen dess. Nu vill han lämna landet och flytta tillbaka till USA men han kan inte eftersom hans sons mor har stämt honom på 100,000 dollar och hans alternativ är att betala summan och dra till USA eller smugglas ut av Sudaneser. Så Ben är vad vi kan kalla en ganska broken soul. Han har varit här i 2 år nu och försöker ta sig till USA igen. Fel val i livet kan man lätt säga att han har gjort, men det är en väldigt fin människa och jag önskar att det går bra för honom.
Kibbutzcentret
Idag var vi på kibbutzcentret. Som tur är visste de vilka vi var och allt har gått som det ska. De sa åt oss att komma tillbaka på söndag och att de kanske hade en plats åt oss då. Tydligen är det en ganska ovanlig svacka de är i. Man brukar inte behöva vänta i mer än några dagar, men enligt henne finns det en risk att vi är kvar här i 2 veckor innan vi blir placerade. Så vi ska resa runt i Israel tills på söndag och se döda havet, massada och Jerusalem. Vi åker nog imorgon.
Men om allt skiter sig med kibbutz har vi hittat ett alternativ! Princeton-Alex är utbyte student i Kairo, och där kan vi bo gratis om vi vill. Fast det känns inte så aktuellt eftersom vi redan har retur biljetten från Israel. Så det blir nog ingen uppdatering förrän vi är tillbaka från resandet.
Street Alex och Harlem-Tel Aviv
Igår träffade vi en kille som är född i Ryssland, uppvuxen i USA och hemlös i Tel Aviv, han har bott på gatan här i 4 år. Vi pratade en hel del med honom, man kan säga att vi umgicks i ett par timmar. Street Alex, jag, Princeton-Alex, Justin, Fredrik och Ben. Det intressanta är att han inte är galen. Han är väldigt vis och har mycket vettigt att säga. Det är mycket han inte gillar här i världen, men jag skulle nog också vara ganska bitter om jag var i samma sits som honom.
Vi satt där och drack lite öl, faktumet är att Street Alex var den enda som inte drack, han dricker inte, röker inte och tar inga droger. Efter konversationen började avta drog jag, Fredrik, Princeton-Alex och Ben till området där alla klubbar är. Tyvärr var inget öppet på grund av något Yom Kippur samband. På vägen dit gick vi igenom ghettot i Tel Aviv. Det första vi såg var några pimps och transvestithoror. Sen såg vi två ryska kvinnor på en park som tog injicerade heroin, det var lite obehagligt. Klockan var rätt mycket också och jag kan tänka mig att vi skulle vara praktexemplet av personen man rånar där. Som tur är så har Ben bott i Tel Aviv mycket förut så han hittade tillbaka. Men det var en väldigt intressant upplevelse. Jag har nog sett mer på mina 5 dagar här än jag gjort på 1 år i Stockholm.
Justin må säga att vi är broken, men nu vet vi att vi kan sjunka mycket lägre.
Araben på stranden
Några dagar sen var jag och Fredrik vid stranden och tog oss ett dopp. Vi satt ner där det var grunt och slappade. Från ingenstans dyker det upp en Arab som sätter sig emellan mig och Fredrik och börjar konversera med oss. I början var det trevligt och jag tänkte att det bara var en vanlig konversation, men det visade sig vara annat. Hans engelska var väldigt kass och när han till slut bjöd oss upp till hans lägenhet för "kaffe" så var det dags för oss att säga adjö och tacka för konversationen.
Det finns egentligen tre alternativ till hans avsikt. Sex, rån eller bara kaffe. Jag utesluter det sista alternativet och försöker att inte tänka på vilket av de andra det är. Det var en lustig upplevelse men som jag har förstått det är det många Araber som har sex med andra män innan de har gift sig och att det inte är något konstigt med det och att man inte anses vara homosexuell.
Det jag ångrar var att berätta för Justin om upplevelsen för sen dess har han pratat om att när min själ är bruten och förstörd så kommer jag börja tacka ja till "kaffet" och se det som 3 dagars hyra. Vi får se när vi drar till Kibbutzcentret imorgon om vi är fast här så länge.
Tel Aviv - Spökstaden
Igår klockan 12:30 blev Tel Aviv en spökstad och det kommer vara det fram tills solen går ner idag. Ingen jobbar, ingen kör bil, hela staden är full av cyklister och barn som springer på gatorna. Det känns väldigt anarkistiskt. Jag visste inte att Yom Kippur var så stort, det måste nästan finnas någon lag på att inte ha öppet. Jag menar, den stereotypa Juden stänger inte sin affär och förlorar en massa pengar på grund av en helgdag.
Igår fick vi en ny rumskamrat som heter Alex. Alex är 20 år och är utbyte student i kairo, i USA pluggar han på princeton som är en väldigt känd elitskola. Hela vårt rum tog en lång promenad till jaffa igår för att hitta något som var öppet, och det var det! Där satte vi oss på en bänk och hade ett par öl var och började diskutera amerikansk politik, och Alex är övertygad om att Bush kommer vara väldigt glorifierad om 50 för att ha räddat Irak. Mycket av det han sa hade jag svårt att koppla till, men det var intressant att diskutera med en människa som är så kapitalistisk.
A broken soul
Vi har precis varit och handlat mat för 2 dagar eftersom allt kommer att vara stängt under Yom Kippur. Lite bröd, lite hommous, lite nudlar och några korvar. Win.
Sedan förra blogginlägget ändrade vi rum till ett delat rum och när vi först kom in i rummet låg två killar i sina sängar helt utslagna efter en lång natts festande. Så vi gick till stranden och badade ett tag. När vi kom tillbaka var det lite småstelt och vi undrade vad för konstiga människor det här var. Det visade sig att de var riktigt sköna! Ben är 23 och kommer från New York och Justin är 37 och kommer från Australien.
Efter lite prat med Justin om att vi kommer få vänta ett tag på vår kibbutz plats sa han lite skämtsamt (hoppas vi) att vi kommer bli som Ben, ”A broken soul”. Ben har tydligen bott här på detta ganska sunkiga hostel i sex veckor och gjort slavjobb för 20 shekel i timman vilket knappt räcker till mat och rumskostnaden. När han inte slavar ligger han i sin säng och stirrar på fläkten i taket med en min som vi nu tyvärr kan se reflekterad i varandras ansikten.
Hur som helst så har vi det väldigt trevligt här på Sky hostel och träffar backpackers från hela världen. Det återstår att se om vi kan undvika den onda cirkeln som enligt Justin kommer att förstöra våra själar.
In i landet
Jag och Fredrik hade precis hoppat av flyget och stod i kön till passkontrollen. I kön tänkte vi att de skulle ställa lite småjobbiga frågor innan de släppte in oss i landet och att det inte skulle vara mer med det. Det var ganska naivt. I passkontrollen var det en kvinna som korsförhörde oss i tio minuter och verkade inte vilja släppa in oss i landet. Det slutade med att vi blev skickade till ett rum där vi fick vänta lite och övertyga Israelerna att vi var två ofarliga svenskar som ville hjälpa till och bygga upp deras land. De gick på det!
Sen tog vi en taxi in till Tel Aviv för mer än pengar än man egentligen ska betala (såklart), summan behöver vi inte gå in på. Så under första timman i Israel blev vi med andra ord väldigt ägda.
Annars har det varit helt underbart. Vi åt en väldigt god falafel till middag serverat av en Palestinier som kollade lite snett på oss när vi sa att vi skulle jobba på en kibbutz.
Idag skulle vi gå till kibbutzcentret och ta reda på var vi skulle hamna och när. Tyvärr hade de stängt och öppnar inte förrän tisdag eftersom Yom Kippur (en helgdag) ska firas och då är allt stängt. Men det är inte som att vi deppar eftersom stranden, och utelivet har behandlat oss mycket väl hittills.
Välkommen till min nya blogg!
